2010-03-10 12:03:56
FYSISK AKTIVITET
Att det är viktigt med fysisk aktivitet har vi känt till länge. Det är också väl känt att fysisk inaktivitet ökar risken för typ2-diabetes, hjärtkärlsjukdomar, tjocktarmscancer, postmenopausal bröstcancer ,demens och depression.
Tyvärr är våra kunskaper om den bakomliggande mekanismen ännu mycket begränsad men det förekommer mycket forskning i ämnet.
Danska forskare under ledning av Bente K Pedersen på Rigshospitalet i Köpenhamn föreslog 2008 att muskeln borde ses som ett hormonellt organ. Den sjukdomsförebyggande effekten av fysisk aktivitet kunde enligt dem delvis tillskriva en anti-inflammatorisk effekt av regelbunden träning. Den danska gruppen föreslog därför att den långsiktiga anti-inflammatoriska effekten av fysisk aktivitet skulle leda till en minskning av fettmassan under huden och runt inälvorna.
Fysisk inaktivitet bidrar starkt till ansamling av bukfett. Ökad upplagring av fett i fettcellerna leder till minskad bildning av skyddande adipokiner som adiponectin och ökad bildning av inflammatoriska ämnen som tumörnekrotisk faktor alfa(TNF-alfa). Invandring av makrofager(”storätare”) i fettvävnaden bidrar med ytterligare ökning av TNF-alfa. När fettcellerna är överfyllda kommer fett i form av triglycerider att ansamlas i icke-fettvävnad som muskler, lever och bukspottkörtel. Man talar om ektopisk fettinlagring, även kallat ”fett på fel ställe”. Sådana fettinlagringar stimulerar uppkomst av ett inflammatoriskt tillstånd i hela kroppen och till ytterligare försämrad insulinkänslighet. Bukfetma, ektopisk fettinlagring och en ökad kronisk inflammation driver på utvecklingen av dålig insulinkänslighet, typ2-diabetaes, hjärtkärlsjukdomar, vissa former av cancer, depression och hjärncellspåverkan med bland annat ökad risk för demens.
Det finns nu starkt stöd för att ökad fysisk aktivitet, konditionsmässig och styrkemässigt, kan förebygga och behandla dessa sjukdomar.
Källa:Medicinsk access nr:1 2010
